Erik och Den Läskiga Jultomten - En Godnattsaga för barn

Det var en gång en pojke som hette Erik. Erik älskade julen mer än något annat och trodde stenhårt på att Jultomten var på riktigt. Han hade alltid drömt om att få träffa Jultomten och se hans verkstad på Nordpolen. En kall decemberkväll, precis när snön började falla, bestämde Erik sig för att göra sin dröm till verklighet.

Erik smög ut ur huset när alla sov och följde stjärnorna i himlen som lyste som små glittrande snöflingor. Han gick och gick tills han kom till en magisk port som ledde till Nordpolen. När han klev igenom porten, möttes han av en värld täckt i snö och is, och längst bort kunde han se en stor röd byggnad som måste vara Jultomtens verkstad.

Men när Erik närmade sig verkstaden, kände han en konstig känsla i magen. Det var tyst, för tyst, och den kalla vinden viskade hemligheter som han inte kunde förstå. Plötsligt hörde han ett skratt som ekade över snöfältet. Det var Jultomten! Men något kändes inte rätt. När Jultomten kom närmare såg Erik att han bar en mask över ansiktet.

"Hej, Erik!" sa Jultomten med en röst som lät vänlig men samtidigt kuslig. "Jag har väntat på dig. Kom in i min verkstad så ska jag visa dig alla leksakerna."

Erik var både nyfiken och lite rädd, men han följde ändå med Jultomten in i verkstaden. Där inne var det mörkt och skuggorna dansade på väggarna. Leksakerna såg inte alls ut som de glada och färgglada saker Erik hade föreställt sig. De var dammiga och trasiga, och några av dem verkade röra på sig av sig själva.

"Varför ser leksakerna ut så här?" frågade Erik försiktigt.

"Åh, de bara väntar på att bli lagade," svarade Jultomten och skrattade sitt läskiga skratt igen. "Kom, jag har något speciellt att visa dig."

Erik följde efter, men hans hjärta slog snabbare. Plötsligt stannade Jultomten och vände sig om med ett stort leende som syntes även under masken. "Jag har en gåva till dig, Erik," sa han och sträckte fram en liten, gnistrande låda.

Erik tog emot lådan och öppnade den försiktigt. Inuti låg en liten klocka som började ticka högt. Plötsligt insåg Erik att det var något fel. Klockan tickade snabbare och snabbare och Erik förstod att han måste ta sig därifrån.

"Jag måste gå nu!" ropade Erik och sprang mot dörren.

"Men, Erik, stanna kvar!" ropade Jultomten efter honom och försökte fånga honom med sina stora händer.

Erik sprang så fort han kunde, ut ur verkstaden och tillbaka till den magiska porten. Han kastade en sista blick över axeln och såg hur Jultomten stod i dörröppningen, fortfarande med masken på, och vinkade långsamt.

När Erik äntligen kom igenom porten och tillbaka till sin värld, andades han ut lättat. Han hade klarat sig undan den läskiga Jultomten. När Erik kom hem igen, kröp han ner i sin säng och lovade sig själv att aldrig mer försöka hitta Jultomten.

Från den dagen visste Erik att även om julen var full av magi, var det bäst att låta vissa hemligheter förbli oupptäckta.